Jag skrev tidigare att hantverk och konsthantverk blir bäst om man som utförare är lyhörd mot verket och låter det leva sitt eget liv. Jodå, men ibland måste man liksom göra våld både mot verket och sig själv för att få mer eller mindre nödvändiga saker gjorda. Bilden ovan visar ett exempel på det, det har helt visst inget med konst att göra, men en form av hantverk är det.
Jag tycker om trä av olika slag, jag tycker också om att emellanåt krypa in i snickerboa för att förfärdiga ett eller annat föremål av mer eller mindre ädla träslag. Så därför är det lite svårt att inte opponera sig när någon hotar att bränna upp diverse bitar av olika fruktträd eller andra träslag som man inte kan köpa hos Byggmax eller deras konkurrenter.
Under påsken besökte vi bekanta. Vi känner dem väl. Samtalet löpte lätt om ditt och datt, rätt som det var fick jag syn på ett par rejäla bitar av en trädstam. Jag frågade vad det var för träslag, det visade sig vara ask.
Ask är ett utmärkt träslag att göra yxskaft och andra verktygsskaft av. Jag råkar ha en speciell yxa som behöver ett nytt skaft så det passade bra. Mer om det i ett annat inlägg. Jag nämnde det försiktigt för mannen. Han replikerade genast:
"Du kan få en bit om du vill". Om jag ville! Ask är ju inte sånt som växer på träd, om man säger så. Sedan säger han.
"Jag har massor av slöjdvirke av diverse fruktträ som farsan sparat för mer än trettio år sedan. Vill du ha det också?" Det visade sig att nämnda hög av trä var rätt stor, den låg hjälpligt täckt med lösa takplåtar i ett hörn av trädgården.
"Vi tänkte bränna upp det när det blir tillfälle". Gud förbjude, tänkte och sa jag. Det var alldeles för mycket att ta med i skuffen.
"Jag hämtar det någon gång senare när jag har tillgång till sonens monster till släpvagn" (ett flak som är dubbelt så långt som ett "standard"-släp, med kåpa).
Asken var avverkad tidigare på vårvintern, och hade alltså ännu inte hunnit
torka sig till omöjligt vridna sprickor. Dom kan undvikas om man sågar
upp stocken till plank, så det gällde att få hem åtminstone askstammen innan det var för sent. Det ordnade sig och planken har torkat fint. Fruktträt däremot hade redan en del intressant formade sprickor. Det kan nog bli spännande att ta reda på en del av träbitarna. Kanske kan bli pussel om inte annat. Jodå, det finns en hel del fina bitar också.
Vad har nu detta med det motvilliga bygget att göra? Jo, naturligtvis handlar det om förvaringsutrymme. Min far brukade säga:
"Man beter sig som en gas, man fyller tillgängligt utrymme". Och det hade jag ju redan gjort. Med råge. Högtryck i utrymmena med andra ord. Lösningen fick bli att bygga en "ryggsäck" på baksidan det gamla uthuset, "bon" kallad. Det var inte bara det fådda slöjdträt som akut behövde plats under tak...
Nåväl, sommarens stora projekt, eller i iallafall viktigaste, var att lägga om taket på det jättelika garage som pappa byggde på den tiden han trodde att familjen skulle äga två bilar och en husvagn som alla skulle stå i samma garage. Det blev ett nätt litet bygge på tolv gånger sju meter. Undrar hur han tänkte egentligen, sju meter djupt garage? Taket skulle förses med ny plåt. Den gamla
aluminiumplåten, nästan sextio år gammal, hade frätts sönder av all mossa som växt på det så det läkte lite här och där. Det jobbet gick som en dans, i synnerhet som jag hade god hjälp av den händige sonen. Däremot var väl kalkylen på materialåtgång inte riktigt exakt. Fyra takplåtar blev över. Dom gick inte att lämna tillbaka för dom hade fått några små repor i ytan. Ekorren i mig sa att dom kan nog bli bra att ha i alla fall.
Efter detta projekt kommer så beslutet att bygga mera förråd. Och nu börjar det bli motspänstigt. Jobbet ville liksom inte starta. Jag gick ut och mätte, drack kaffe, mätte och drack mera kaffe. Tog sats nästa dag igen. Jag lade bräder på marken och slog ner käppar för att se hur det kunde bli. Ville sig inte med vinklar och höjder. Får gå ändå, då! Avsikten var förstås att använda de överblivna takplåtarna till taket.
Förrådsbygget skulle dimensioneras efter det. Plåtarna var ju betalda, införlivade i ägandet redan och behövde en mening med
sin existens.
Golvreglar och trallgolv införskaffades på byggmarknaden i nödvändig mängd. Bara att sätta i gång. Nä, glömde ju att köpa reglar för långsidorna, som dom tvärgående reglarna ska fästas i. OK, hämta dom då. Jordankare bankas i, nej det gjorde dom inte, sten där nere i jorden. OK får kapa dem till lagom längd. Ojdå, köpte ju bara hälften så många balkskor som behövdes. (Behövs en i varje ände, dvs två per regel). Hämta. Så, då. Golvet kan reglas och trallen kan skruvas dit, fast det spöregnar varannan dag... Frugan säger att vi får döpa förrådet till Eländet, vilket genast (och tacksamt) anammas.
Så. Dags för takkonstruktionen. Då kom insikten. Dom överblivna takplåtarna är inte fem, dom är fyra. Dom är INTE tre och en halv meter långa. Dom är tre meter. Jaha, det blir till att köpa
fem nya plåtar som är
tre och en halv meter, inget annat. Att krympa det redan lagda golvet med tillhörande regling med en halv meter på bredden och en meter på längden finns absolut inte på kartan. Lättja, leda och en stor sten på fel ställe förhindrar det. Absolut. Och så kan ju dom extra fem kvadratmeterna vara bra att ha, någon gång...
Takreglar med mera som inte behöver vara tyckimpregnerat köper jag hos grannen som har såg och hyvleri. Där kan man hämta "dagens planka" som mor säger - det är bara en kilometer dit. Det blir många vändor, för det fortsätter i samma stil... Jag har tur och får också köpa virke att klä förrådet med billigt, det har legat på "fel" ställe och blivit blött, blått och grått, som syns på bilden. Det gör ingen negativ påverkan på hållfasthet eller åldersbeständighet, bara det får torka luftigt. Och färgen gör heller inget, förrådet och uthuset ska ändå rödfärgas i vår. Lite medlut blev det på slutet i alla fall.
På köpet fick vi upprensat i det gamla surhålet och skräpgömman som bons baksida hittills varit. Ett skymmande staket runt komposterna ska byggas i vår. Lite grus ska jämna ut de värsta håligheterna och täcka en och annan trädrot. Det blir nog riktigt bra det där, till slut.
Jag har fortfarande fyra takplåtar som är tre meter långa över.... kanske kan dom vara bra att ha?
ByFånen
